12/3-2014
Igår var jag på möte med Pelle och Jan-Erik från Ordfront för att prata om Himmelstrand. De tyckte om den. Tyckte riktigt bra om den. Idag pratade jag med TT som skulle skriva en notis om boken som utkommer i höst, troligen i oktober.
Den är i särklass den knepigaste boken jag skrivit, i samtliga bemärkelser. Jag har bortåt 400 sidor bara med anteckningar där jag försöker förstå vad det är jag håller på med, ofantliga mängder med infall och möjliga handlingstrådar som sållats bort under vägen.
Det tog mig till exempel ett halvår av skrivande innan jag insåg att de ursprungliga fjorton personer i fem husvagnar helt enkelt var för många. Jag började om ännu en gång med endast fyra husvagnar och tio personer. Samt en hund och en katt.
Det handlar om att gå ut för att komma in, som Winnerbäck säger. De tio personerna vaknar upp en morgon och finner att de på något vis förflyttats från den camping där de stått kvällen innan till ett fält med kortklippt gräs som sträcker sig så långt ögat kan nå i alla riktningar.
Handlingen består sedan av ett skuttande mellan dessa människors (samt hundens!) medvetanden när de försöker anpassa sig och förstå. När de så småningom rör sig utåt fältet visar det sig att det händer saker med dem, de måste konfronteras med skikt av sig själva, bilder ur sitt förflutna som de försökt begrava glider upp till ytan och förkroppsligas. Det är ganska otäckt. Och lite roligt, bitvis.
Bokens kärna är alltså tio personporträtt och jag hoppas att alla ska bli lika förtjusta som jag i Lennart och Olof (”Tänk på gamla centerledare”, som de säger), två medelålders mjölkbönder som campar ihop, det före detta fotbollsproffset Peter, fotomodellen Isabelle, USA-fantasten Donald och några till. Hunden Benny, förstås.
Det var fyra år sedan jag sist gav ut romanen Lilla Stjärna och jag ser fram emot att åka i karusellen igen. Ett tag var det lite mycket, men nu ska det bli kul. Det blir intervjuer och framträdanden och bokmässan och vi kanske ses på någon signering.