Våran hud, vårat blod våra ben är en samling skräckberättelser som utspelar sig i ett samtida Sverige precis utanför vårt synfält.
Ett barn står natt efter natt i finlandsfärjans för och spejar
ut mot havet, väntar på något.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en
liftare med misstänkt lite bagage.
En kvinna gifter in sig i en rik familj som betalat ett högt
pris för sin framgång.
En hel by bär skuld för det som en gång hände med Aylin. Nu börjar hennes hår att dyka upp igen.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder
”speciella omständigheter”
Här finns även titelberättelsen, som nominerades till British
Fantasy Award för bästa novell och som John anser är det otäckaste han skrivit, kortromanen ”Tjärven” som
tidigare endast funnits tillgänglig som e-bok, samt ett nyskrivet efterord.
Flera av berättelserna har tidigare varit publicerade i brittiska och amerikanska antologier och presenteras nu för första gången på originalspråk.
RECENSIONER
Våran hud- recensioner
”Galet, vackert och uppslukande, som ett engagerat berättande ska vara!” (Nynäshamnsposten)
”Två av novellerna är speciella. Speciella i bemärkelsen svåra att någonsin glömma och givna som representanter i det internationella, historiska, toppskiktet av skräckens kanon … Jag inser att det ligger nära att gå vidare och kalla Ajvide Lindqvist för en Mardrömmarnas predikant. Men jag nöjer mig med att kalla honom för en ruggigt bra författare.” (Dagens Nyheter)
”Det är svårt att slita sig, lätt att läsa bara en sida och sedan en novell till. Och därefter ännu en. För att sedan ta med sig det där isande obehaget in i sin egen vardag.” (Göteborgsposten)
”John Ajvide Lindqvist är en mästare på att skildra världar parallella med vår egen. Han sätter den välkända verkligheten i gungning när han låter det vardagliga skiljas från det otänkbara endast av den tunnaste hinna. Han tar folktro och myter och ger dem nytt liv, spelande på det faktum att den moderna människan, som vi gärna kallar oss själva, med allt sitt rationella tänkande och sin upplysthet, evolutionsmässigt sett bara är ett ögonblick gammal.” (Corren)
”Och faktum är att de stycken som han skrivit snabbt, på beställning är strama, återhållet vackra historier som får en att rysa till på riktigt … Skräck är att säga och visa så lite som möjligt och i de här två novellartade styckena visar JAL sitt mästerskap.” (Sveriges Radio)
”Titelnovellen är en fantastisk historia. Lagom krypande, lagom verklig och alldeles enastående ruskig … då stannar novellen kvar långt efter att lampan släckts, och bilderna darrar på näthinnan lite för länge, men det är ju, å andra sidan, hela tjusningen med en rysarkortis.” (Skånska Dagbladet)
”Vad mig tillkommer”, är seriöst obehaglig på ett sätt som gör att man inte riktigt vill läsa den efter att mörkret fallit –trots att den till större delen utspelar sig under dagtid. Och själva titelnovellen är möjligen bland det otäckaste jag har läst där de allra mörkaste skrymslena av människan utforskas. (Hallands Nyheter)
”Läs inte den här boken … John Ajvide Lindqvist spelar i en egen liga, och novellerna han lurar i oss är så fruktansvärt tarmkatarrsframkallande, pupillvidgande otäcka.” (M- Magazin)
En hemgjord film om boken + lite om att skriva noveller