5/3-2012
I september utkommer en bok på Bonnier Carlsen som heter ”Sulky och Bebbe regerar okej”. Jag har skrivit den och min hustru Mia har gjort illustrationerna.
Det är en barnbok. Förmodligen. Uppriktigt sagt så vet jag inte exakt vad det är eller vem den riktar sig till. Månne är den för konstig för barn och för barnslig för vuxna. Eller så kan alla tycka om den. Vi har föreställt oss att den riktar sig till vuxna som läser högt för 4-8-åringar. Men det kan vara helt fel. Kanske är den för vana poesiläsare som vill koppla av en stund. Eller för kvinnliga poliser.
Jag skrev ungefär halva boken samtidigt som jag skrev ”Människohamn”. Under några dagar så började jag varje dag med att jag skulle hitta på en berättelse om Sulky och Bebbe som fick ta max femton minuter att skriva. Detta för att tvinga mig själv att helt släppa kontrollen och bara följa vartenda infall.
Ur detta kom ett gäng små berättelser som: ”Sulky och Bebbe hjälper Bomben”, ”Sulky och Bebbe möter Gubben som vill ha” och ”Sulky och Bebbe slarvar bort Kungen”. Senare samlade jag ihop dessa separata berättelser och fogade in dem i en ramhandling, skrev ytterligare ett antal berättelser, varpå Mia gjorde bilder till alltihop.
Det handlar alltså om Sulky och Bebbe, två ettåringar med blöja som båda går vilse i en mörk skog och där stöter på varandra. De slår följe och lyckas under färden bland annat få loss månen som fastnat i ett träd och bli kompisar med en fluga och ett berg. Med mera.
Surrealistisk, får man nog kalla berättelsen. Det finns liksom inga gränser för vad som kan hända och den var riktigt rolig att skriva just på grund av detta. I de flesta fall finns det ett kontrakt mellan författaren och läsaren: så här ser världen i denna berättelse ut och här är ramarna och begränsingarna. Sulky och Bebbe struntar glatt i allt sådant. När en bomb är ledsen för att den inte längre vill sprängas föreslår Sulky och Bebbe att den kanske kan sjunga istället. Det visar sig att bomben har en vacker röst och en förkärlek för sentimentala visor.
Allt slutar lyckligt.
Här är en liten video: