18/8-2011
Semestern är över och försiktigt närmar jag mig boken ”X” som jag ännu inte skrivit en rad på. På golvet står en låda med tio kompletta årgångar av tidskriften ”Husvagn & Camping” som jag köpte för femtio spänn på Tradera för två år sedan. Har länge vetat att jag ska skriva denna bok, men först nu är det skarpt läge. Har satt upp ett stort vitt ark på väggen och klistrat dit lite bilder på husvagnar, förtält, Abba och Olof Palme, skrivit ord som ”Bilbingo”, ”Långliggare” och ”Fluktare”. Så har jag det.
Men det var inte det jag skulle berätta om.
Ser på nätet att Dennis Magnussons monolog ”Den rätte” har premiär på Göteborgs Stadsteater i november. Det är alltså en halvauktoriserad fortsättning på Låt den rätte komma in. Halv i bemärkelsen att jag har gett mitt godkännande till själva projektet, men inte varit inblandad i det.
Det handlar alltså om en fortsättning där Oskar åldras utan att Eli gör det, att det slut som antyds i filmversionerna blir realitet. Oskar träder i Håkans ställe och mördar åt Eli. Monologen utspelas vad jag vet i nutid och Oskar är en medelålders man.
Som några kanske känner till så har jag ju skrivit ett helt annat slut i novellen ”Låt de gamla drömmarna dö”, men det ska bli mycket intressant att se det andra alternativet draget till sin spets.
Anledningen till att jag godkände projektet när det kom upp för några år sedan var att det var just Dennis Magnusson som skulle skriva. Han är dramatiker i botten och fungerade som konsult när jag skrev manuset till Låt den rätte-filmen. Han kom med ett gäng riktigt bra och konkreta förslag för att strama upp manuset och filmen skulle troligen inte blivit lika bra utan hans klokskap. Hade jag varit på plats när jag fick guldbagge skulle jag ha sett till att tacka honom från scen.
Samma funktion hade han när jag skrev manuset till Hanteringen av odöda. Vi var flera personer som diskuterade fram och tillbaka, hade många möten. Så kom Dennis och på tio minuter hade han slagit ner på tre väsentliga punkter, gett förslag till lösningar. Jag skrev om, prövade hans förslag och vips hade manuset blivit typ trettio procent bättre än innan.
I samma veva läste jag en av hans pjäser som hette: ”Drömmer om att dö (som en svensk med hög cred)” och som jag tyckte mycket om.
Alltså kändes det helt sjysst att han skulle skriva sin egen fortsättning på Låt den rätte. Ser fram emot att se vad han har hittat på.